Tuffa tider för en luffare

Det känns som man har valt fel tidpunkt att bli arbetslös, nu blir man tvungen att arbeta ännu hårdare. Det känns onekligen lite bakvänt att kräva att arbetslösa ska söka fler jobb, i princip är det ganska enkelt att få upp volymen i arbetssökandet men det är förmodligen bättre att fokusera på kvaliteten. Att bara öka mängden ansökningar som företagen behöver sortera bort känns inte särskilt konstruktivt. Det väsentliga är väl att fylla de väsentliga platserna, och det bör kunna lösas med de befintliga reglerna för att vägra ta anvisade jobb.

Det mer väsentliga, som jag antar att regeringen försöker komma tillrätta med är bidragsfusket. Det absolut mest självklara i det sammanhanget vore att tillåta samkörningar av register i samband med utbetalningar av bidrag! Är det bara jag som har en känsla av att skatteverket kan samla in i stort sett all information om mig när det gäller att samla in skattepengar, men när det gäller att betala ut pengar är det inte så noga, då måste integriteten gå före...

Dessutom måste man säga att Tobias Billström verkligen har givit bidragsfusket ett ansikte genom att sjukskriva sig lite godtyckligt när det blivit lite pressat på jobbet på grund av obetald TV-licens. Skäms!

Knepigt med bloggande

Inte helt oväntat så skriver jag tämligen oregelbundet här, och värre lär det bli. Jag har aldrig skrivit dagböcker eller liknande, egentligen har jag inte skrivit så mycket överhuvudtaget som inte varit arbetsrelaterat. Därmed kan jag nog utesluta en karriär som författare, även om det verkar vara ett ganska behagligt yrke om man bara fokuserar på att författa ansökningar till författarfonden. När man betalar skatt till sådant så känns det skönt att man inte arbetat så hårt för pengarna!
Jag har för övrigt ägnat dagen åt att svika mina ideal
'Åååh du store gud släpp mig in i ditt rike
Åååh du store gud in i himmelens höjd!
Jag har en synd begått, jag har varit socialist
Men jag vet att du alltid förlåter!'

Nej, ursäkta jag överdrev lite grann, socialist var att ta i, men jag gjorde ett försök att förena mig med proletariatet. Men förmodligen klarar jag mig undan med äran i behåll, jag tror inte jag får jobbet...

Kapitalisera på miljön

Min filosofi för att hitta långsiktigt bra investeringar är att identifiera viktiga trender och hitta bolag som bör kunna gynnas av dem - busenkelt! Synd att det oftast går åt pipan i alla fall....
Så miljöproblemen borde vara en bra (hmm...) trend att tjäna på. För tillfället funderar jag på att öka min investering i Opcon som är verksamma inom flera alternativa energiproduktionssystem, bland annat med en intressant produkt för energiutvinning ur spillvärme som är på väg ut på marknaden. Det bästa är nog att man redan tjänar hyfsat med pengar.
Vindkraft har jag redan investerat i genom tyska Repower, det har varit väldigt lyckat eftersom värderingen av vindkraft-aktier har gått upp kraftigt, man tackar och tar emot!
En annan intressant investering är Tricorona som är på väg att koncentrera sig mer på handel med utsläppsrätter. Om man får hoppas på en fortsatt satsning globalt på marknadslösningar på miljöproblem så ligger det helt klart i tiden.
Jag funderar också på att försöka profitera på den hejdlösa utfiskningen av världshaven. Panfish som är ett av de större fiskodlingsföretagen kan vara ett bra alternativ.

Växthuseffekten del 2 - lösningen

Jag ber om ursäkt för allt dravel jag skrev tidigare, det var naturligtvis inte meningen att tråka den som möjligtvis tragglade sig igenom alltihop. Istället ska jag föreslå en mycket enklare och smidigare lösning som jag själv anammat.
Som de gamla indianerna sa:
"Vi har inte ärvt jorden av våra förfäder,
vi har lånat den av våra barn".

Här uppenbarar sig den briljanta lösningen - om vi låter bli att skaffa barn så behöver vi ju inte lämna tillbaka jorden!

Växthuseffekten

Miljöproblem och i synnerhet växthuseffekten verkar ha kommit lite i ropet nu på slutet, det börjar bli allt svårare för alla bekväma människor att förneka dess existens. I själva verket så har det väl varit uppenbart länge för alla som inte är alltför trångsynta att vår livsstil knappast är särskilt hållbar. Men många väljer att på alla sätt och vis komma på ihåliga motiveringar till att det inte är någon fara på taket, det må vara solfläckar eller människans obefintliga påverkan på atmosfären... Det är naturligtvis rent hyckleri.
Som kapitalist så måste jag dock konstatera att de som tar hotet på allvar oftast förespråkar dåliga lösningar på problemet. Själv tycker jag såklart att de som betalar bäst ska få fortsätta att smutsa ner om de bara betalar för sig, medan alla fattiga stackare får nöja sig med att cykla. ;-) Priset för att få smutsa ner borde sättas utifrån marknadsekonomiska principer. Stockholms trängselskatt är ett bra exempel på hur de bör fungera. Ett annat exempel vore att kvotera hur mycket koldioxid från fossila bränslen vi kan släppa ut globalt sett, och dividera med antalet människor på jorden. Sedan får man helt enkelt betala för rätten att använda bränslet förutom för att köpa det. Detta skulle utjämna klyftorna mellan fattiga och rika på ett mykcet effektivare sätt än annat bistånd, eftersom det finns en logik i hela systemet. Vi får hoppas att uppföljaren till Kyoto-protokollet blir något i den stilen...

Frei macht kein Arbeit

När man har lämnat ungdomen bakom sig och plötsligt står utan arbete så känns det verkligen som om man har nått ett viktigt vägskäl i livet. Med tanke på att jag aldrig har trivts alltför bra på tidigare jobb och mer eller mindre drömt om att få sluta och göra något roligare istället så känns det som att man borde ta chansen att kasta loss och leva ut sina drömmar medan man ännu är vid god hälsa och någorlunda obunden. Vem vet när man får cancer eller hjärtinfarkt?
Om man inte fastnar alltför djupt i konsumtionssamhället så kan man klara sig bra med lite mindre pengar, men man får så klart mycket mer tid att göra av med pengar om man inte spenderar 40 timmar i veckan på att slava åt någon annan. Och ska man uppfylla drömmar om resor, extremsporter och andra upplevelser så behövs det en del kapital.
Just nu sitter jag lite i valet och kvalet, jag har inte nog med pengar för att kunna leva på avkastningen, och om jag lever av mitt kapital kommer det med största sannolikhet att ta slut långt före pensionsåldern. Så då får man lov och starta om på nytt, utan pengar och med en utbildning och arbetserfarenhet som inte längre anses relevant.

Med tanke på att man numera knappt anses vara ansällningsbar när man passerat trettio så måste jag erkänna att jag tvekar lite grann om att ta steget... Ja i själva verket så letar jag ganska intensivt efter jobb... Och med tanke på vissa mindre lyckade investeringar så börjar jag känna mig halvt desperat... Är det någon som vill anställa en frisk (någorlunda i alla fall) och ostraffad (turgubbe) yngling på lite drygt trettio så hör gärna av er... Jag gör nästan vad som helst (jag ska försöka döpa om bloggen till "prostituerad - gärna" ;-)

Välkomna

Här har jag tänkt skriva lite inlägg om mina ansträngningar för att slippa anstränga mig. Efter en massa utbildning och lite jobbande så har jag tänkt bli kapitalist. Nu är det i ärlighetens namn inte helt självvalt, utan snarare en följd av att jag entledigats från mina tidigare arbetsuppgifter, och det känns på något sätt bättre att betrakta sig som kapitalist än arbetslös... Det stora kruxet är att det krävs en del pengar för att kunna leva på avkastningen. Fast som jag ser på saken så kommer mina tillgångar att räcka livet ut, frågan är bara hur gammal jag har råd att bli!