Telekombranschen har de bästa åren bakom sig

Under de senaste 15 åren har antalet mobiltelefonanvändare ökat med drygt 4,5 miljarder. Samtidigt har internet och bredband rullats ut på bred front. Detta har varit en guldålder för Ericsson, och vissa av deras konkurrenter. Nu är det mobilt internet som kräver nya investeringar. Men de kommer knappast att komma upp i samma nivåer som har krävts hittills. Så någon stor tillväxt ska man inte räkna med, även om ekonomin vänder uppåt.

För mobiltelefontillverkare som Nokia är marknaden stabilare eftersom det rör sig om en konsumentprodukt, men huruvida Nokia klarar av att hålla sitt utbud attraktivt i konkurrensen med Apple, Google med återstår att se, vilket behandlats i SvD nyligen. Min egen erfarenhet är att Nokia erbjuder mycket telefon för pengarna, men användargränssnittet är inte i närheten av Apples. Med tanke på hur stora resurser de har är möjligheterna att utveckla konkurrenskraftiga produkter goda, och då finns det utmärkta möjligheter att dra fördel av skalekonomier. Aktien ser billig ut nu, så när det ser ut som att de har bra produkter i de lönsamma smartphone-segmentet så kan det vara läge att köpa.

Ericsson har en start position på systemmarknaden och kan även i fortsättningen gynnas av nya strukturaffärer bland konkurrenterna. Ericsson, Cisco och Huawei är de bolag som helt klart leder marknaden och har bäst förutsättningar att tjäna pengar, medan övriga som Nokia-Siemens, Alcatel-Lucent och ZTE kommer att få kämpa. Men så länge alla finns kvar i racet kommer prispressen att vara kraftig. Ericssons tillväxt sker numera mest på drift av nätverk, och där finns inte samma hävstång i marginalerna som vid försäjlning av utrustning (och framförallt uppdateringar av redan såld utrustning). Slutsatsen blir att jag är ganska tveksam till Ericsson som investering.

GMs mål uppnått? Vad kan Hyundai uppnå?

NyTeknik klargör en intressant bakgrund till Saab-affären idag, GM har tydligen uppnått sitt syfte och redan sparat ett antal miljarder genom att omförhandla kontrakt med återförsäljarna. Med den förklaringen i bakhuvudet så känns det ännu osannolikare att det ska bli någon försäljning av Saab.

Jag har noterat att Hyundai anges som en av de intresseraded köparna av Saab. Som Saabägare (av en bil alltså) så hoppas jag naturligtvis på att Saab ska överleva, men som Hyundai-ägare (aktieägare alltså) så är jag inte så exalterad över att köpa Saab. SvD är skeptiska till att GM skulle sälja pga att Hyundai är en för farlig konkurrent, där tror jag nog att de har överskattat Saab ganska rejält. För GM eller Hyundai så handlar Saab inte om mer än 1-2 procent av volymen, så det gör varken från eller till om man säljer till Hyundai. Då är det mer problematiskt att sälja till ett kinesiskt bolag som verkligen behöver teknisk kompetens för att kunna konkurrerar på världsmarknaden, vilket jag kommenterat tidigare.

Målet för Hyundai skulle vara att ta sig in i premiumsegmentet i Europa. I övriga världen är man på god väg med Genesis-modellerna, men i Europa har Hyundai bedömt att konkurrensen är för svår, framförallt med Audi, BMW och Mercedes kan man förmoda. Det som gör mig mest tveksam är framförallt Saabs ekonomiska track-record som får affären att se rejält riskfylld ut. Det Hyundai kan få ut av köpet är ju framförallt varumärket. Teknik, återförsäljarnät och produktion/utveckling i Trollhättan som kan ha ett värde för en kinesisk köpare är av marginell betydelse för Hyundai.

Med tanke på att Saab för tillfället har ett relativt nytt modellprogram med nya 9-5, 9-4X och 9-3X så kan det kanske gå att hålla försäljningen uppe runt 100000 de närmaste åren med en stabil ägare i ryggen. På utvecklingssidan är det högsta prioritet att ta fram en ny 9-3. Med Hyundai som ägare torde den bygga på Hyundai Sonata som är på gång med en ny generation. Det kan kanske leda till en viss fördröjning att byta till en ny plattform men på två år eller så bör man se till att få den på marknaden. 9-5 och 9-4X går säkert att sälja i 5-6 år med en facelift under perioden, hur länge de får leva kvar beror på hur mycket Hyundai vill investera i utveckling i förhållande till hur mycket man kan spara genom att flytta till en gemensam Hyundai-plattform.

Men om det övergripande målet är att komma in på framförallt den europeiska premiummarknaden så bör man rimligtvis utveckla Saabmodeller baserade på Genesis-plattformen, så vi borde få se en bakhjulsdriven(!) Saab inom några år. Men jag tror att det kommer att ta ett antal år innan man får ordning på modellprogrammet, delvis för att 9-5 är över fem meter lång, så man kan knappast bygga en större bil för att komma högre upp i premiumsegmentet. Dessutom återstår det att se hur Genesis står sig gentemot Saab 9-5, det kan ju mycket väl vara så att Saabs (dvs Opels) plattform är bättre, och att man kanske får vänta till nästa generation av Genesis innan det är lönt att byta plattform.

I slutänden handlar såklart allt om pengar, så om Hyundai kan få fördelaktiga samarbetsvillkor med GM för de närmaste fem åren när man behöver samarbeta om teknik och produktion så kanske det kan gå ihop.

Gapminder och svenska skatter

Hans Rosling verkar vara namnet för dagen både i DN och SvD, så jag tog en titt på siten Gapminder som är den stora orsaken till att han blivit utnämnd till världens 96:e störste tänkare detta år om jag förstått det rätt.

Det är en mycket trevlig bekantskap som gör det väldigt smidigt att studera diverse statistik, så han är säkert värd utnämningen.

Sedan måste jag såklart slänga in en brasklapp, även om statistiken blir mer lättillgänglig och förhoppningsvis bidrar till att folk kan få lite bättre koll på hur saker och ting hänger ihop här i världen så krävs det fortfarande ett kritiskt tänkande. Exempelvis kan man vid första ögonkast få för sig att skattetrycket i Sverige ligger på 21% av BNP! Granskar man förklaringen lite noggrannare så kan man dra slutsatsen att det endast är den statliga skatten som visas, vilket knappast är den mest relevanta siffran för att jämföra olika länder. Just i detta fall kan man upptäcka att det är missvisande, men om det exempelvis gäller sockerkonsumtionen i Brasilien eller andra data som man inte har någon susning om så kan man knappast avgöra om siffrorna är missvisande eller inte, och de är ju för sånt man inte känner till som siten är mest användbar.