lördag, mars 11, 2017

20 miljoner svältande

Noterar att FN varnar för omfattande svält, närmare bestäm 20 miljoner riskerar att drabbas. Innan jag ger mig in på cynismer så vill jag tipsa om att World Food Programme är ett effektivt sätt att hjälpa till.

Jag har tagit en titt på Sveriges statsbudget för 2017. Det internationalla biståndet ligger på 35 miljarder SEK. Budgeten för migration och nyanlända invandrares etablering ligger på nästan 65 miljarder SEK. Dessutom har man allokerat 7 miljarder i extra bidrag till kommunerna för flyktinghantering, samt drygt 6 miljarder till nystartsjobb som delvis riktas till nyanlända. Det är med andra ord ungefär dubbelt så mycket av budgeten som går till flyktingar som anlänt till Sverige jämfört med det internationalla biståndet. Utslaget på 20 miljoner personer skulle budgeten för de nyanlända ge ungefär tio kronor om dagen, vilket är tillräckligt för att undvika svält.
Nu är det naturligtvis inte så enkelt att förhindra svälten, i vissa krigsområden som Sydsudan är det svårt att få fram hjälp oavsett om pengarna finns.
Men att ta resurser från biståndet för att lägga på flyktingmottagande i Sverige är väldigt ineffektivt ur ett humanitärt perspektiv, den slutsatsen är enkel att dra.

tisdag, juli 28, 2015

Vattenfall och skinkmackor

Jag kan inte låta bli att kommentera Vattenfalls fantastiska kapitalförstöring.
Egentligen borde Vattenfall vara den typ av företag som Warren Buffet gillar, ett företag som kan ledas av en skinkmacka. Hur svårt kan det vara att producera el i svenska kraftverk för att leverera till svenska kunder, och kanske handla lite över gränserna för att jämna ut tillfälliga obalanser i tillgång och efterfrågan. Tyvärr kunde inte svenska staten hitta en skinkmacka, och så gick det som det gick. Hur man kan komma på att svenska folket i någon form av missriktad kolonialism ska äga tyska kolgruvor och holländska gaskraftverk är smått obegripligt. Det skulle inte en skinkmacka ha hittat på.

söndag, juni 02, 2013

De Guchts handelskrig

Jag verkar inte vara den enda som undrar över EU:s handelskommissionärs linje gentemot Kina. Idag handlar DNs ledare om EU:s planer på strafftullar på kinesiska solpaneler och telekomutrustning. Fast det kanske är mer korrekt att skriva Karel de Guchts planer, för motståndet verkar tämligen kompakt från både medlemsstaterna och europeisk industri.
DN beskriver problemet på ett bra sätt, den fråga som fortsätter mala i huvudet är hur EU-kommisionären de Gucht egentligen tänker. Han verkar inte betrakta EU:s uppgift som att företräda medlemsstaternas intressen, utan snarare anse att EU på eget bevåg ska bedriva omvärldspolitik, oavsett hur skadlig den är för medlemsstaterna och dess medborgare. Det är oroväckande med tanke på att EU-kommissionen förvisso är demokratiskt utsedd, men i många indirekta steg. Då vill det till att de som har blivit utsedda till kommissionärer har förstånd nog att verka för Europas bästa.

lördag, maj 12, 2012

Tvekar utländska experter på grund av skatter?

Svenskt näringsliv skriver idag i SvD att det är svårt för svenska företag att locka till sig utländska talanger. Trots att de börjar med att konstatera att det är både det låga löneläget och de höga skatterna som ligger bakom så är deras slutsats såklart att det är skatterna som bör sänkas. Man kan såklart ifrågasätta om det verkligen finns någon verklig efterfrågan på experter om löneläget inte är på en konkurrenskraftig nivå, men så ofin är inte jag. Jag nöjer mig med att hålla med om att lägre skatter vore trevligt!

Men samtidigt måste jag konstatera att det är en lite förenklad bild av problematiken. För det första så är argumentationen lite oklar, nettolöneläget torde påverka svenska experter på samma sätt som utländska. Nettoeffekten av en utflyttad svensk är ju samma som en icke inflyttad utlänning. Så en generell justering av skattesystemet vore betydligt rimligare än att ha lägre skatter specifikt för utländska experter. Skattesubventioner av specifika experter känns som ett tveksamt system överhuvudtaget.

När det gäller utlänningar så brukar jag bestämt avråda från att flytta till Stockholm, bostadssituationen är helt enkelt för bedrövlig. I liknande städer i andra länder kan det såklart också vara dyrt att bo, men det går normalt sett att hyra en bostad på längre kontrakt bara man är beredd att betala en marknadsmässig hyra. Nu vill jag inte påstå att detta hindrar alla utländska experter från att flytta hit, det kommer en hel del som sedan svär långa eder över det svenska systemet. De som kollar upp läget i förväg torde dock föredra andra länder.
Så när det gäller att locka till sig utländska experter så gäller det att börja med elefanten i rummet.

onsdag, mars 14, 2012

Metro uppföljning

Idag kom alltså ett förbättrat bud på Metros förlagsbevis efter påtryckningar från Proventus och fjärde AP-fonden. Nu erbjuds 90%, vilket borde motsvara en årsränta på 6-7%, alltså ganska rimligt för en företagsobligation. Dessutom kommer erbjudandet kvarstå efter sista svarsdatum.

Det är lite komiskt i sammanhanget att aktiespararna så sent som igår rekommenderade sina medlemmar att acceptera budet. Tydligen är det de institutionella placerarna som man ska hoppas på när man tycker sig komma i kläm som småsparare. Aktiespararnas motivativering för sin rekommendation är för övrigt ganska talande.

lördag, februari 25, 2012

Uppköp av Metro

Eftersom jag fortfarande sitter på ett litet innehav av teckningsoptioner och förlagslån i Metro så tänkte jag dela med mig av mina tankar runt Kinneviks uppköpserbjudande.

Många aktieägare är besvikna på nivån på budet, och man kan konstatera att Kinnevik har valt tidpunkten väl. Kursen har varit lägre än på länge under de senaste halvåret, samtidigt som verksamheten går bättre och den finansiella ställningen är bättre.
Men som aktieägare så finns det inget riktigt alternativ till att sälja aktierna och teckningsoptionerna. Förlagslånen är lite svårare att bedöma, enligt det "oberoende" utskottets rekommendation så har Kinnevik rätt att lösa in lånet till 75% av den nominella kursen snarare än de 85% som Kinnevik erbjuder. Jag noterar att 85% av den nominella kursen innebär över 10% ränta, och 75% skulle motsvara en implicit ränta på nästan 20%!
Förmodligen stämmer uppgifterna från utskottet eftersom den inlösenkurs som måste erbjudas baseras på det bokförda värdet på förlagslånet. Alltså räcker det med lite kreativ bokföring för att kunna sätta en kurs som passar huvudägaren.

Kontentan är att det är lika bra att acceptera buden om man inte önskar ge sig in i juridiska processer. Det man kan lära sig av detta, tillsammans med tidigare erfarenheter av hur Kinnevik har gynnat sina egna intressen på bekostnad av mindre aktieägare* är att det inte är någon särskilt bra ide att äga aktier där Kinnevik är huvudägare. Uppsidan är begränsad som vi just nu kan konstatera i fallet Metro.

Alltså, bör man tänka efter en extra gång om man har exempelvis CDON, MTG, Tele2, Transcom eller Millicom. Det är förmodligen bättre att äga Kinnevik direkt, just nu går aktien dessutom att köpa ovanligt stor rabatt. Man får naturligtvis inte speciellt stor viktning mot CDON eller Transcom genom Kinnevik, men just när det gäller de mindre bolagen så bör det ses som en stor nackdel att ha Kinnevik som huvudägare.


* Tidigare tveksamheter från Kinneviks sida gäller exempelvis deras konvertibellån till Metro som Metro och Kinnevik gemensamt bestämde sig till att ändra konverteringskursen på i samband med den förra nyemissionen vilket ledde till att Kinnevik billigt kunde komma över en mycket stor andel av Metro-aktierna.

söndag, januari 29, 2012

Ska man oroa sig över Baltic Dry Index?

Dags för årets inlägg, jag skriver regelbundet en gång om året.

Temat får bli konjunkturen, eller mer specifikt den senaste utvecklingen av Baltic Dry Index (BDI) som brukar ses som en bra tidig indikator för konjunkturen. BDI är ett index för torrlastfraktpriser, dvs priserna för sjötransport av till exempel malm och kol. Eftersom dessa är insatsvaror i senare bygg och industriproduktion så kan det ge en tidig vink om hur produktionen kommer att utveckla sig på några månaders sikt.

Därför kan det ses som något oroväckande att BDI har rasat mer än 50% bara under 2012. Räknat från toppen i oktober har det tappat två tredjedelar. Detta skulle man alltså kunna tolka som att ekonomin håller på att bromsa in kraftigt. Det saknas inte heller oroande tecken inte bara från Europa men även från den kinesiska byggsektorn som har hjälpt till att driva på den globala ekonomin de senaste åren.

Men troligen så ligger förklaringen huvudsakligen på utbudssidan snarare än efterfrågan. För 2012 väntas leveranser av nya fartyg motsvarande 22,7% av den befintliga flottan. Vissa bedömare ser det också till viss del som ett tillfälligt fenomen orsakat av det kinesiska nyårsfirandet som sänker efterfrågan, samtidigt som rederier sett till att få leveranser vid årsskiftet av skattetekniska skäl. Man kan dock notera att tidigare årsskiften inte har givit någon nedgång av liknande proportioner.

Om det är utbudssidan som har sänkt torrlastpriserna så slipper vi dra slutsatsen att ekonomin är på väg ner, däremot så lär det orsaka en del problem i banksektorn när skuldtyngda rederier går i konkurs. Första exemplen har redan dykt upp.
Samtidigt är detta bara ett exempel på hur kreditexpansionen har drivit på både konsumtion och investeringar de senaste åren, så anledning till oro finns såklart i alla fall.