Vad säger egentligen statistiken om inkomstklyftor?

Jag läste TTs nyhet om att inkomstklyftorna ökat och känner mig lite manad att kommentera eftersom TT inte bemödar sig att analysera orsaken.
Tittar man på SCBs siffror så ser man att mellan 1991 och 2016 så har gini-koefficienten inklusive kapitalvinster ökat med 41% från 0,226 till 0,320, medan den ökat med 34% från 0,208 till 0,279 om kapitalvinster exkluderas. Med tanke på att en stor del av aktievinsterna försvunnit ur kapitalvinststatistiken på grund av kapitalförsäkringar och ISK så är det ingen vågad gissning att den större ökningen av gini-koefficienten inkl kapitalvinster beror på fastighetsförsäljningar med ökande fastighetspriser. I de flesta fall så kommer de som placerar sig i bland de rikaste under de år då de sålt en bostad att köpa en ny för ett liknande högt pris, och därmed inte få det så mycket bättre ekonomiskt.
Men vill man göra något åt att klyftorna i kapitalvinster ökar så vore det effektivaste antagligen att höja räntorna.
Även klyftorna i förvärvsinkomster ökar, och det har andra orsaker som jag inte har tid att kommentera nu.

Miljöministern fick feeling?

Nu har alltså subventioner av elcyklar tagit fart. Man kan undra varför en produkt som är sämre än vanliga cyklar både miljömässigt och ur ett folkhälsoperspektiv ska subventioneras. Jag kan i och för sig förstå att miljöministern drog parallelen till subventionerade elbilar. Tyvärr hade hon nog lite otur när hon tänkte, och missade att elbilssubventionen finansieras av högre skatt på andra bilar. Kanske var det ändå  tur i oturen att hon inte tänkte längre för då kunde vi fått straffskatter på vanliga cyklar...

Det hade varit betydligt vettigare att lägga pengarna på utbyggnad och underhåll av cykelvägar, eller subventioner av lånecyklar, eller subventioner av cykelhjälmar. Men när en politiker får en idé så verkar inte analys och rationalitet vara högt värderade.

20 miljoner svältande

Noterar att FN varnar för omfattande svält, närmare bestäm 20 miljoner riskerar att drabbas. Innan jag ger mig in på cynismer så vill jag tipsa om att World Food Programme är ett effektivt sätt att hjälpa till.

Jag har tagit en titt på Sveriges statsbudget för 2017. Det internationalla biståndet ligger på 35 miljarder SEK. Budgeten för migration och nyanlända invandrares etablering ligger på nästan 65 miljarder SEK. Dessutom har man allokerat 7 miljarder i extra bidrag till kommunerna för flyktinghantering, samt drygt 6 miljarder till nystartsjobb som delvis riktas till nyanlända. Det är med andra ord ungefär dubbelt så mycket av budgeten som går till flyktingar som anlänt till Sverige jämfört med det internationalla biståndet. Utslaget på 20 miljoner personer skulle budgeten för de nyanlända ge ungefär tio kronor om dagen, vilket är tillräckligt för att undvika svält.
Nu är det naturligtvis inte så enkelt att förhindra svälten, i vissa krigsområden som Sydsudan är det svårt att få fram hjälp oavsett om pengarna finns.
Men att ta resurser från biståndet för att lägga på flyktingmottagande i Sverige är väldigt ineffektivt ur ett humanitärt perspektiv, den slutsatsen är enkel att dra.

Vattenfall och skinkmackor

Jag kan inte låta bli att kommentera Vattenfalls fantastiska kapitalförstöring.
Egentligen borde Vattenfall vara den typ av företag som Warren Buffet gillar, ett företag som kan ledas av en skinkmacka. Hur svårt kan det vara att producera el i svenska kraftverk för att leverera till svenska kunder, och kanske handla lite över gränserna för att jämna ut tillfälliga obalanser i tillgång och efterfrågan. Tyvärr kunde inte svenska staten hitta en skinkmacka, och så gick det som det gick. Hur man kan komma på att svenska folket i någon form av missriktad kolonialism ska äga tyska kolgruvor och holländska gaskraftverk är smått obegripligt. Det skulle inte en skinkmacka ha hittat på.

De Guchts handelskrig

Jag verkar inte vara den enda som undrar över EU:s handelskommissionärs linje gentemot Kina. Idag handlar DNs ledare om EU:s planer på strafftullar på kinesiska solpaneler och telekomutrustning. Fast det kanske är mer korrekt att skriva Karel de Guchts planer, för motståndet verkar tämligen kompakt från både medlemsstaterna och europeisk industri.
DN beskriver problemet på ett bra sätt, den fråga som fortsätter mala i huvudet är hur EU-kommisionären de Gucht egentligen tänker. Han verkar inte betrakta EU:s uppgift som att företräda medlemsstaternas intressen, utan snarare anse att EU på eget bevåg ska bedriva omvärldspolitik, oavsett hur skadlig den är för medlemsstaterna och dess medborgare. Det är oroväckande med tanke på att EU-kommissionen förvisso är demokratiskt utsedd, men i många indirekta steg. Då vill det till att de som har blivit utsedda till kommissionärer har förstånd nog att verka för Europas bästa.

Tvekar utländska experter på grund av skatter?

Svenskt näringsliv skriver idag i SvD att det är svårt för svenska företag att locka till sig utländska talanger. Trots att de börjar med att konstatera att det är både det låga löneläget och de höga skatterna som ligger bakom så är deras slutsats såklart att det är skatterna som bör sänkas. Man kan såklart ifrågasätta om det verkligen finns någon verklig efterfrågan på experter om löneläget inte är på en konkurrenskraftig nivå, men så ofin är inte jag. Jag nöjer mig med att hålla med om att lägre skatter vore trevligt!

Men samtidigt måste jag konstatera att det är en lite förenklad bild av problematiken. För det första så är argumentationen lite oklar, nettolöneläget torde påverka svenska experter på samma sätt som utländska. Nettoeffekten av en utflyttad svensk är ju samma som en icke inflyttad utlänning. Så en generell justering av skattesystemet vore betydligt rimligare än att ha lägre skatter specifikt för utländska experter. Skattesubventioner av specifika experter känns som ett tveksamt system överhuvudtaget.

När det gäller utlänningar så brukar jag bestämt avråda från att flytta till Stockholm, bostadssituationen är helt enkelt för bedrövlig. I liknande städer i andra länder kan det såklart också vara dyrt att bo, men det går normalt sett att hyra en bostad på längre kontrakt bara man är beredd att betala en marknadsmässig hyra. Nu vill jag inte påstå att detta hindrar alla utländska experter från att flytta hit, det kommer en hel del som sedan svär långa eder över det svenska systemet. De som kollar upp läget i förväg torde dock föredra andra länder.
Så när det gäller att locka till sig utländska experter så gäller det att börja med elefanten i rummet.

Metro uppföljning

Idag kom alltså ett förbättrat bud på Metros förlagsbevis efter påtryckningar från Proventus och fjärde AP-fonden. Nu erbjuds 90%, vilket borde motsvara en årsränta på 6-7%, alltså ganska rimligt för en företagsobligation. Dessutom kommer erbjudandet kvarstå efter sista svarsdatum.

Det är lite komiskt i sammanhanget att aktiespararna så sent som igår rekommenderade sina medlemmar att acceptera budet. Tydligen är det de institutionella placerarna som man ska hoppas på när man tycker sig komma i kläm som småsparare. Aktiespararnas motivativering för sin rekommendation är för övrigt ganska talande.