Frei macht kein Arbeit

När man har lämnat ungdomen bakom sig och plötsligt står utan arbete så känns det verkligen som om man har nått ett viktigt vägskäl i livet. Med tanke på att jag aldrig har trivts alltför bra på tidigare jobb och mer eller mindre drömt om att få sluta och göra något roligare istället så känns det som att man borde ta chansen att kasta loss och leva ut sina drömmar medan man ännu är vid god hälsa och någorlunda obunden. Vem vet när man får cancer eller hjärtinfarkt?
Om man inte fastnar alltför djupt i konsumtionssamhället så kan man klara sig bra med lite mindre pengar, men man får så klart mycket mer tid att göra av med pengar om man inte spenderar 40 timmar i veckan på att slava åt någon annan. Och ska man uppfylla drömmar om resor, extremsporter och andra upplevelser så behövs det en del kapital.
Just nu sitter jag lite i valet och kvalet, jag har inte nog med pengar för att kunna leva på avkastningen, och om jag lever av mitt kapital kommer det med största sannolikhet att ta slut långt före pensionsåldern. Så då får man lov och starta om på nytt, utan pengar och med en utbildning och arbetserfarenhet som inte längre anses relevant.

Med tanke på att man numera knappt anses vara ansällningsbar när man passerat trettio så måste jag erkänna att jag tvekar lite grann om att ta steget... Ja i själva verket så letar jag ganska intensivt efter jobb... Och med tanke på vissa mindre lyckade investeringar så börjar jag känna mig halvt desperat... Är det någon som vill anställa en frisk (någorlunda i alla fall) och ostraffad (turgubbe) yngling på lite drygt trettio så hör gärna av er... Jag gör nästan vad som helst (jag ska försöka döpa om bloggen till "prostituerad - gärna" ;-)