Är globalisering och tillväxt bra för klimatet?

Svenskt näringslivs chefsekonom Stefan Fölster har idag ett intressant inlägg i klimatdebatten på SvD brännpunkt.
Till att börja med måste jag erkänna att jag inte läst FN-rapporten, så jag kan inte uttala mig om huruvida Fölsters tolkning är mer korrekt än miljörörelsens, men jag tror det ligger en del i vad han skriver. Den ökade globaliseringen efter Sovjetunionens fall och Kinas svängning mot marknadsekonomi har inneburit enorma framsteg för den globala ekonomin, som i ökande grad kommer flera till del. Det skapar nya resurser genom att den globala produktionskapaciteten ökar enormt när stora mängder ny arbetskraft kan få högproduktiva jobb samtidigt som specialisering och stordriftsfördelar kan utnyttjas bättre. Samtidigt så skapar det även ett större tryck på miljön när fler får möjlighet att öka sin konsumtion och varutransporterna ökar.

Den viktiga frågan är om man ska använda den nya produktionskapaciteten fullt ut eller slå till bromsarna och minimera miljöeffekterna av produktion och transporter?
Mina två cent: Det är knappast någon lösning att försöka begränsa den ekonomiska tillväxten för att lösa problemen, där håller jag till fullo med Stefan Fölster. Däremot bör man styra de resurser som skapas genom globaliseringsvinsterna mot investeringar i ett hållbart samhälle, därmed kanske vi i västvärlden får räkna med att hålla igen på vår konsumtion, där håller jag med miljörörelsen.
Utvecklingen bör styras enligt marknadsekonomiska principer med exempelvis handel med utsläppsrättigheter och en rättvis del av rättigheterna måste tillfalla utvecklingsländerna - åtminstone proportionellt mot folkmängden. Att lokala lösningar som etanolbilar kan vara direkt olämpliga illustreras av hur ökade spannmålspriser slagit mot den fattiga befolkningen i Mexiko. Med den ekonomiska snedfördelning som finns mellan fattiga och rika i världen så krävs en viss försiktighet och eftertanke om hur vi utnyttjar våra resurser.